Officiellt

I går blev det officiellt. Nu har jag en filosofie kandidatexamen i medie- och kommunikationsvetenskap, inriktning journalistik. jag fitt mitt examensbevis i går, tjockt, fint papper i en blå kartongmapp. Undrar om den ska ramas in?

Annars nu: Vi fick lägenheten! 3 rum, 70 kvadrat. Ljus och fin. Vet inte än exakt när vi flyttar.

Tävling i Piteå i morgon. Heja på SDK:s 41 dansare (och deras stackars lagledare som ska hålla ordning på alla = moi!)

This is it

Nu är det över. Sista dansen med Boogart. Jättekul igår, väldigt trist nu. Aldrig mer får vi dansa till dem. :( Typiskt nog fick kvällen avslutas på akuten för några i danssällskapet, men jag tro ändå inte att de ångrade kvällen vi hade.

Idag: Middag i Brönstjärn

Hanna Morén, platschef

Vad tror ni? Ska jag sätta in det i telefonkatalogen? :) Officiellt från idag, men lite spännande är det och Johnny har lovat att hjälpa till så gott det går i början. Lite coolt är det också. 24 år och paltschef på en bio! :)

Valvaka...

... har vi här på Norran. Svårt att göra så mycket innan vi får resultatet. Nu ligger nio sidor orörda vilket det skulle vara dödsstraff på en vanlig kväll. Men vi är också... typ fem extra pers här mot för en vanlig kväll, så det ska nog gå bra. Dessutom bjuder företaget på smörgåstårta. Mums! :)

Minns ni vad ni gjorde?

Det gör jag. Jonas föräldrar höll på att glasa in altanen, så vi hade åkt förbi Skellefteglas och lånat en liten lastbil med fönsterrutor på flaket. Jag hade fått sluta tidigare så vi skulle till Renström med fönstren. När vi kom fram kom hans mamma utspringade på bron. "Kom och titta- de har bombat USA". Sen satt vi och såg på tv, och såg faktiskt när det andra planet kraschade in i tornet, och på vägen hem fick jag prova köra den lilla lastbilen. Då mindes jag att jag faktiskt hade varit uppe i ett av tornen, tre år tidigare.

Det var min 11 september 2001. Vad gjorde du?

Fascinerad

Ibland blir jag helt fascinerad över hur dumma människor kan vara. Och med dumma menar jag inte elaka, utan ointelligenta. Till saken hör att vi har haft en hemsk helg med HUR mycket folk som helst. Folk som tjafsar, folk som ifrågasätter, folk som kräver en massa. Men jag fick också skratta. Det är nämligen feltryckt på kupongerna, så vi måste be alla skriva på, de frågar vars och vi berättar. Tar några sekunder, men inte om du ska göra det tusen gånger på en helg. Men inte alla fattar på en gång.

Lilla Anna till en kund: Och så sätter du en kråka där.
Kunden börjar rita en kråka på kupongen! :)
Not the brightest crayon in the box, now are we?

Naturbegåvningar?

Ibland undrar jag om arbetsförmedlare får utbildning i hur man irriterar folk? Eller är det bara så att de är naturbegåvningar allihopa? Jag har ett exempel: Om din "klient" vill komma halv elva istället för ett eftersom hon börjar jobba tolv, låt henne då vänta till fem över elva, prata sen strunt till halv tolv och låt din klient springa hem, med andan i halsen (som dessutom gör ont p.g.a en förkylning), för att hinna äta lunch innan jobbet.

Min handläggare är väldigt trevlig och sådär, men varför kan jag inte för en gångs skull få gå till Arbetsfömedlingen och komma därifrån på bra humör? Är det för mycket begärt?

Klagar inte!

Jag klagar inte, jag gnäller inte, jag bara påpekar att det är SÅ typiskt! När jag äntligen har tid, har fyllt på mitt träningskort och har lust att börja om att träna. Vad händer då? JO! Jag vaknar med ont i halsen, har nyst och hostat hela kvällen och känner mig allmänt hängig. Men jag gnäller inte! Blir bara lite ledsen... Jag kanske klagar lite då. Och är lite gnällig...

Så, för att citera Per Strömbro: Jag ber om Burträsk. (Dåliga one-liners flödar här på tidningen. Vem visste att journalister hade så dålig humor?)