Inte smärtfritt

Jo, nu står hon här nere på parkeringen, Peggy Sue. Men ni tror väl inte att hämtningen av henne gick smärtfritt?

I onsdags var jag på banken för att hämta en postväxel. Kassörskan frågar vem den ska ställas ut till och jag svarar: "Müller och Müller"

Kassörskan: "Det måste bli exakt, är det ordet och eller &-tecken i namnet? Och heter dom AB?"
Jag: "Ingen aning"
K: "Vi kollar på internet"

Så hon söker på Luleå, bil och Müller och får upp Müllers Bil AB som jag då antar är deras officiella namn. Hon ställer postväxeln till dom.

Allt frid och fröjd tills Matte påpekar att det finns två bilaffärer i Luleå som heter Müller, postväxeln är ställd till fel bilaffär!

Vad är oddsen? Hade dom hetat "Andersson & Andersson" hade jag inte reagerat! Men Müller!!!

Nu är det tur att det finns Handelsbanken i Luleå och att folk kan vara väldigt hjälpsamma, så efter ett snabbt besök där var allt fixat.

Så nu står hon här. Peggy Sue...

För trångt kanske?

Jag vet att jag i ett tidigare inlägg undrade om man kunde få huvudvärk av ett kulturuppslag. Idag undrar jag samma om Ettan. Så fort jag plockade upp sidan ur sidkön började det dunka innanför tinningarna. Lite jobbigt... Kanske krävs det för mycket tankeverksamhet, för många tankar som trängs där inne? Jobbigt är det iaf!!

Idag var jag fruktansvärt effektiv innan jag började jobba klockan 12. Jag hann träna, jobba på bion en timme, få massage, duscha, äta lunch och vara förbi på banken. Så när jag kom hit var jag jättepigg. Nu är jag trött och längtar hem till min säng, min Snutte och min sovmorgon imorron. Bussen norröver går halv elva. Hemåt blir det finare åkt...

Och på vägen hem ska jag få vad jag antar är min sista födelsedagspresent för det här året. Enligt Matte är det "något jag pratat om"... Hmm...

Peggy Sue

Hur är det nu det brukar stå?

Hanna och Mattias fick den 26 mars en flicka som ska heta Peggy Sue. Hon vägde cirka två ton och var 4,6 meter lång. Storebror heter Montoya.

;)

På torsdag får vi ta med henne hem!

En ny familjemedlem

Efter många om och men och protester (från min sida) och suckar (från Mattias sida) har jag gått med på att byta bil. Montoyas koppling börjar vara slut, och rosten har börjat äta sig inåt. Jag kommer aldrig helt att överge honom, han var ju trots allt min första, men vi har ju faktiskt råd att skaffa en bättre nu.

Men tro nu inte att jag inte har haft vissa krav. Jag vill inte ha diesel, automatväxlat, vit, skinnsäten (kallt på vintern, varmt på sommarn), kombi (gubbigt), Volvo (ännu gubbigare förutom S40, då kan man låtsas att man har en rallycrossbil). Den ska helst vara yngre än -95 och kosta kring 50 000 kr och inte ha gått för långt. Så inte har det varit helt lätt för Matte att hitta en som dög. Men nu kanske! Isåfall blir det en flicka den här gången, jag har redan bestämt namnet.

Spännande fortsättning följer...

Tänk om jag va kändis

Ibland är det jobbigt att vara så här känd. Inte ens på hockey kan man gå utan att hamna i tv! ;)

Men allvarligt, tänk om jag varit kändis. Då hade ni snart kunnat få se bilder i skvallertidningarna från igår på mig och Mattias strosandes på stan, fikandes på Ainas, kollandes på hockey och, värst av allt, mig på Station 8 igår kväll. För så har de det, kändisarna. Inte ens kan de gå och handla mat utan att hamna i någon skvallerbilaga. Inte för att jag brukar läsa dem eller så... Men det händer ju att Matte ibland tar med sig en tidning han hittar när han städar i bussarna.

Men igår var totalt sett en väldigt bra och trevlig dag. Idag är lite tyngre och mycket, mycket segare... Är det verkligen nästan sex timmars jobb kvar???

Dagen efter

Idag känner jag mig tom. Urlakad. Tömd på idéer och ork. Igår trycktes bilagan och nu när jag fått sova på saken måste jag säga att jag är nöjd. Speciellt med tanke på att det var min första (men inte sista?) och att allt gick över all förväntan bra. Men nog var jag lite nervös igår...



Här är alla bilagorna på väg ut ur tryckeriet. Jag fick vara med på tryckstarten. Riktigt mäktigt är det.

Medeltiden, here I come!

Ibland är det riktigt häftigt att vara chef på en bio. Som när det ska bli platschefsträff i Skara och man får fara på inspelningen av Arn-filmerna. Hur häftigt är inte det?? Är det inte juni snart? :)

Annars har veckan cirkulerat kring den bilaga jag håller på att redigera. 24 sidor, fyra dagar, bara jag och en dator. Ikväll trycks den, och jag är inte stressad... än... :)

Inge' bra

Mitt andra försök till snowboardåkning gick inge' bra. Bara is i backen, men jag hade nog tänkt testa ändå. Ända tills jag klev rakt ner i en vattenpöl, förklädd till snöhög. Med vatten upp till fotknölarna var jag inte lika sugen att åka längre. Så jag for hem.

Och ikväll förväntar jag mig ett riktigt bottenrekord på bion. Derby AIK-Björklöven. Det lär inte vara en själ på bion. Ingela från huvudkontoret säger att det märks väldigt tydligt på besökssiffrorna här och i Ö-vik när det är hockey. Och då borde ju derbyn märkas extra tydligt. Spännande uppföljning imorron!

Stickigt!

En gång om året ifrågasätter jag mitt val att (i princip) bara ha kaktusar som blommor. Det är när jag ska plantera om dom.
Mattias ifrågasätter det oftare än så, nämligen varje gång han råkar komma åt någon och sticker sig. Men vi båda vet ju den egentliga anledningen. Det är det enda som överlever här.

Idag var det alltså dags för den årliga kampen mellan mig och de motstridiga blommorna. Har du någonsin försökt plantera om fyra kaktusar varav en ananaskaktus och en som bäst kan jämföras med "djävulssnaran" i Harry Potter så vet du vad jag menar. En timme har gått sedan jag övervann dem än en gång, och ändå sitter jag fortfarande här och plockar stickor ur fingrarna.

Bara ett år kvar tills nästa gång...

Toppen och botten

Toppen:
1. Grey's Anatomy- premiär ikväll
2. Pilates- premiär i morse
3. Cykeltur- premiär idag

Botten:
1. Snöslask
2. Ishalka
3. Solen som lyser in och visar vartenda dammkorn och smutsig fönsterruta

NVTV

Två dagar på NVTV. Superkul! Kvinnodag med ett levande konstverk och en iransk skådespelerska. Fredag med ett möte med familjen Yufelbaum. Resultatet finns naturligtvis här.

Ikväll håller vi tummarna för AIK.

Imorron äter vi palt.

Migrän?

Jag har aldrig haft migrän. Och eftersom jag aldrig har haft det vet jag inte om det var vad jag råkade ut för igår. Men så fort jag satte mig upp på morgonen och lutade fram huvudet skar det av smärta upp genom skallen. Tjurig som jag trots allt är gick jag ändå och duschade. Har ni provat duscha utan att tända lyset (ont i ögonen) och utan att luta på huvudet någon gång? Det tog ett tag. Ungefär en halvtimme. Till slut insåg jag att det var lika bra att ge upp, så resten av dagen spenderade jag nedbäddad med persiennerna nere. Gick bara upp för att äta och hämta Mp3-spelaren. Tacka vet jag talböcker!
Om nu denna hemska episod är relaterad till min åktur på tisdag vet jag inte, men det kan ju finnas ett visst samband...

Idag är jag på benen igen. Det återstående minnet från tisdagen är träningsvärk i vaderna, lite värk i nacken och vanlig huvudvärk. Fortfarande värt det? Absolut!

Sportlov

Jag kan stolt meddela att jag, med alla armar och ben i behåll, precis har återvänt efter tre timmar i Vitbergsbacken. Det är två år sedan sist jag åkte, så jag tycker att det var ganska bra gjort att inte falla en enda gång. Inte ens i liften!

Kostnad: 90kr + värk i knäet.
Värt det? Absolut!

Men inför påskhelgen lovar jag att:
* åka minst 2 ggr till
* göra vadövningar varje kväll
* leta åt mina skidglasögon och snowboardhandskar
* leta åt/köpa en jacka/tjock tröja som går ner över baken

Nalovardo, here I come!

Dags igen

Toppen:
1. Det helt sagolika vårvintervädret.
2. Långpromenader.
3. Talböcker. Vilken underbar uppfinning!

Botten:
1. Förkylningar.
2. Huvudvärk.
3. Disk.

(Jag hade verkligen svårt att komma på "Botten" måste jag säga. Just idag känns livet riktigt skönt! Vi får se hur det känns imorron om jag förverkligar mina planer på lite brädåkning. Två år sen sist...)

Blandat resultat

"Vi står för lastbil och bärhjälp." Jo tjenare. Naturligtvis (säger så eftersom lastbilar alltid racklar) gick den sönder innan vi ens hade börjat. Nu löste det sig ändå, tur det. Och efter bara en kort stund omgiven av nästan bara pitebor och f.d. pitebor kände jag ett starkt behov av att börja säga "heina", "söina" och "nögges". Vem visste att pitemål smittade? Tur bara att jag fick stanna och packa upp andra vändan så jag slapp bära och höra pitebornas svammel. Och vem visste att det finns folk som verkligen låter som praktikanten Patrik Larsson? Jag trodde att han bara överdrev...

Ett tips sen. Om du har ont i ryggen bör du inte:
1) Hjälpa folk att flytta för att sen
2) bowla på kvällen. Som vanligt började jag med 12-kilos klot, men i slutet var jag nere på 8 kilo. Ryggen sa ifrån. Och ändå vann jag på två serier (114 & 112). Mamma hade bäst på en serie (119).

Så skulle det låta

Alla ni som inte köpte biljett till "Som det ska låta" så att det blev inställt här i Skellefteå missade verkligen något! För vem kan motstå Patrik Öhlund? Vilken röst! När han sjöng The Anthem blev jag bara tvungen att ringa hem till mamma så hon fick höra också. Hon älskar The Anthem. Och gillar Patrik Öhlund.
Annat vi fick höra: Medley på Under the Boardwalk och TNT, Somebody like you, Love hurts, Rosen (Arne Qvicks), Änglahund och många många fler.
Även på scenen: Vivien Searcy, superduktig sångerska, vi köpte faktiskt hennes skiva. Samt Lillpite Ullstrumpers (Fotsvetters...) som stod för dansen. Jättekul, verkligen!

Och det var kul fast handväskan (och jag) var full av halstabletter, Ipren, nässpray samt näsdukar. Dessutom hade jag beställts AIK:s match på SMS-service. Vid 1-0 blev det ledsamt, 1-1 glatt. Sen gick det bara utför...

Idag: Bobo och Jeanette flyttar. Vi står för lastbil och bärhjälp.
Ikväll: Bowling, middag och tårta. Brorsan fyllde år i onsdags. Fast egentligen inte. Han fyller ju trots allt bara var fjärde år.
Imorron: Jobb. Matte jobbar 10-21.30. Jag jobbar 13-24.