Djävulens påfund

Visst är datorer bra att ha. Som min älskade lilla laptop, har gått som en klocka ända sedan jag köpte den. Men SF i kombination med nya datorer på bion visar sig vara ett riktigt elände.

I fredags när vi fick de nya burkarna funkade allt som det skulle och de kopplade upp sig mot servern som de skulle. I går under dagen la den första datorn av. I går kväll slutade den andra att funka. Så nu finns bara en stackars dator kvar att använda.

Det värsta i den här historier är att SF inte ens har börjat flytta sin server, vilket är anledningen till att vi fått nya datorer. Det stora elddopet blir nästa vecka. Men den här veckans problem bådar ju inte gått inför flytten...

En vampyrs (?) bekännelse

Jag erkänner. Ett av mina stora nöjen på lediga söndagar är att ta en promenad mellan halv elva och tolv. Och varför just då, kanske ni undrar? Jo, för att just då är det Svenktoppen på P4. Snacka om lätt underhållning. Idag var sändningen förkortad med en halvtimme p.g.a. skidtävlingar, så jag tog en kortare promenad. Inte bara på grund av P4 utan även för att halvvägs längs min vanliga runda trodde jag att kinderna skulle frysa ihop! Inte van den här kylan...

En fikalördag

Idag hade vi äntligen tänkt fara och prova den omtalade fikabuffén på Stigs. Det hade resten av Skellefteå också. Vi gav ganska snart upp att leta efter ett ledigt bord när det stod tjockt med folk runt borden som det var och åkte istället till Ainas och fikade.

Sen har vi kollat badrum med Bobo och Jeanette som har köpt hus.

Ikväll blir det en lugn filmkväll med Micke och Josse. Bilar står på repertoaren. Micke undrade om vi hade den på engelska. Eftersom vi har dvd:n kan man välja språk och jag föreslog finska. Det skulle väl vara nåt! :)

Längtar

Nu har jag gjort något jag funderat på ett tag. Nämligen beställt de fyra första Harry Potter-böckerna på engelska. När jag var inne på ett forum för ett tag sen blev jag intresserad av påståendet att Dumbledore kanske inte är död trots allt. (Kolla www.dumbledoreisnotdead.com)
För att kolla några av påståendena läste jag om bok nummer 6, Harry Potter och halvblodsprinsen, på engelska. Sen blev jag inspirerad och läste även om bok fem på engelska. Efter dessa 766 sidor blev jag otroligt sugen på att läsa om hela serien. Men mamma (som har köpt alla böckerna till sina barnbarn...) har dem bara på svenska. Och en bok ska ju egentligen läsas på originalspråket, eller hur? Därför beställde jag dem. 278 kr inklusive frakt för fyra böcker kan man knappast klaga på, eller hur?

Middagsproblem

Lite trist är det. Mamma och pappa har nu försökt bjuda oss på middag ett tag, men aldrig passar det. Antingen jobbar jag eller Matte, eller så är någon av dem borta eller jobbar. Nu ska jag nog dit på söndag, men utan sällskap. Han ska skjutsa ett hockeylag till Överkalix. Spännande...

Sen vill jag bara säga att veckans avsnitt av "Grey's Anatomy" var det bästa på länge. Jag som har älskat serien från första början har tyckt att den har gått på tomgång ett tag, aldrig riktigt kommit upp i samma tempo som i början. Men nu i tisdags var det riktig action och man fick både skratta och gråta. Så ska ett avnitt vara! Sen gör det ju ingenting att Chris O'Donnel är med. Ingenting alls...

Skum reaktion

Jag har precis varit på en halvtimmes massage här på jobbet. De elakt snälla massörerna är här två gånger i veckan och har man då tur så får man en tid. Ofta, för att inte säga jämt, när jag är på massage blir jag väldigt öm i ryggen och känner mig mosad efteråt. Samma sak idag, med ett litet tillägg. Jag fick även ont i magen. Undra vilka skumma punkter hon hittade? Eller kan det vara den snabba fot-massagen som gjorde det?

Helgen var för övrigt väldigt rolig. Kursen i sig var väl bara sådär, ledaren hade väl inte speciellt bra koll eller kändes så väldigt engagerad, men de andra deltagarna var mycket trevliga och helgen blev därför sammantaget mycket bra. På lördagskvällen var vi ut och åt Mongolisk barbacue. Vi satt i tre timmar och mumsade. Och till och med jag som är så liten i maten åt tre tallrikar! Sen åkte vi tillbaka till dansklubben där jag och Patrik hade bokat "golvlogi". :) Umeborna var snälla mot oss och hyrde en film åt oss, 16 blocks. Helt okej film med Bruce Willis.

Den enda skuggan efter helgen är den förkylning jag slagits med sedan lördag morgon. I går bröt det ut ordentligt, jag steg aldrig upp utan förflyttade mig bara mellan soffan och sängen i hasande stil. I dag är huvudvärken i stort sett borta, kvar är snuvan och de konstanta nysningarna. Suck!

Stämningsfullt

Jag har aldrig varit på en borgerlig begravninge tidigare, men det var mycket stämningsfullt och personligt. Mycket musik spelades, musik som han tyckte om och gärna dansade till. Det enda vi saknade var en riktigt rivig bugglåt, men det kanske inte passade på en begravning. Mycket blommor och många tårar. Men samtidigt är det skönt att ha varit där, ha fått säga adjö på riktigt. Och till och med pannbandet togs upp i ett "tal"...

Nu ska jag börja packa inför helgen som kommer att bli intensiv men rolig.

Att vara journalist

Att vara journalist är att irritera, uppröra och göra folk arga. Varje beslut man fattar, varje sida man ritar, varje artikel man skriver, varje inslag man gör. Folk påverkas, folk läser, folk tittar, folk stör sig, folk förstår inte. Vissa påverkas mer personligt än andra.

Ibland gör man saker man inte är stolt över. Ibland gör man fel. Det viktigaste är nog att alla gånger kunna må bra inombords. Inte gå hem och ångra sig. Veta varför man gör som man gör och om det behövs, be om ursäkt och göra bättre, göra rätt nästa gång. Att lära av sina misstag. Det är viktigt. Att kunna ta (och ge) kritik. Nästan ännu viktigare. Att stå upp för och vara stolt över det man gör. Väldigt viktigt. Men också att ha kul, att kunna skratta och att längta till nästa arbetspass.

Men det är också viktigt att komma ihåg vem man skriver och ritar sidor för. Inte för sin nyhetschef, nattchef eller kollegor. Inte heller för att tidningen kommer att hamna i arkivet och sparas för all framtid. Utan man skriver för de som stiger upp morgonen därpå, går ut till brevlådan i morgonrock och sätter sig vid frukostbordet och läser det man gjort.

Men att vara journalist är också att glädja. Att uppmärksamma. Att berätta. Att träffa väldigt mycket trevliga och intressanta människor. Varje människa har en historia att berätta, det gäller bara att vara nyfiken och att kunna vaska fram varje människas berättelse. Att berätta den så att folk blir glada eller har nytta av det man gör.

Just därför vill jag vara journalist. Just därför vill jag skriva, redigera, göra tv eller radio. Jag vill inte sitta hemma i sängen en torsdag förmiddag med datorn i knät och fundera på vad jag ska fylla min dag med. Det vill jag inte. Men just idag har jag inget val.

Jag är trött!

Just nu är jag trött. Trött på att vara utan jobb. Trött på att inte veta hur dagarna kommer att se ut. Trött för att det känns som om allt upprepar sig om och om igen. Men främst är jag trött för att jag bara sov två timmar i natt. Egentligen kanske jag borde vara ännu tröttare än vad jag är. Trött, tröttare, jag...

Visst ser ordet ganska roligt ut nu?

Julgransmarodörer!

Jag blir så arg! Har folk inget bättre för sig än att slösa bort offentliga medel på dumheter?!?

Titta på det här:

Julgransmassakern

Att drömma om jobbet

På kort tid har flera kollegor erkänt: Jag har drömt om jobbet i natt. Och är det egentligen så konstigt? I princip så spenderar man mer tid med sina arbetskamrater än med sin familj och sina vänner. Den större delen av dagen upptas för de flesta av arbete. Då är det väl inte så konstigt att det även kan besöka en på nätterna?

Fler av drömmarna har varit roliga, som nattchefen som drömde att vi hade en firmafest, och mitt i allt ringde tryckarna och sa att det andra skiftet gått hem och flera sidor var oritade. När han sen kommer till jobbet (lätt fest-påverkad) visar det sig att det är Resultatbörsen, Ettan och liknande sidor som är ogjorda. Och ni som någon gång sett en Resultatbörs kan ana att den inte är gjort på en handvändning.

Styrelsemöte

Vi hade styrelsemöte i går. Ett (ooficiellt) beslut som fattades var nog ganska ovanligt för en styrelse. Jag, Josse och Elisabeth ska på begravning nästa fredag. Ska liksom representera dansklubben på "Pannbands-Bosses" bregravning. En av våra trognaste medlemmar gick ju bort före jul. Hastigt och oväntat. Varje dans, varje kurstillfälle, varje tisdagsträning. Där var han. Men inte nu längre. Känns tomt och ovanligt. Så det känns bra att få hedra honom med sin närvaro på begravningen.

Jag har läst...

... i någon tidning (Norran?) att de mest utsatta trafikanterna den här vintern är gångare som halkat på isen. Exakt hur många som gjort illa sig vet nog ingen, men jag vet att idag kring 9.45 blev det ännu en.

Lite stressad, lite ouppmärksam. Det går på en sekund så ligger man där. Resultat: En ömmande handled, ont i ryggen, ett värkande knä och nästan värst, en reva i mina, naturligtvis, nya jeans. Under den revan ett skrapsår som ser ut som det är gjort av en riktigt stor katts klo. Nästan en decimeter lång. Imorron räknar jag med att anta en blåaktig ton...

Och det var min andra vurpa den här vintern. Inte på samma ställe, men på samma sätt. Att man aldrig lär sig!

Jag har märkt...

... en tydlig trend i mitt bloggande. När jag är glad och på bra humör är det kul och väldigt lätt att blogga, så då kommer inläggen ganska ofta. Är jag däremot trött eller bara allmänt less (eller har alldeles för mycket att göra och därför är trött och less) känns det väldigt tungt att blogga.
Någon mer som märker samma sak?

Så här sedd i backspegeln blev inte julen (och tillhörande helger) riktigt lika lugn och skön som jag trott. Trots att jag haft lite jobb har dagarna varit fullbokade med aktiviteter, och den här riktiga slötiden har haft svårt att infinna sig. Det har lett till att min rygg säger ifrån och jag missade därför (oförlåtligt, jag vet) Rotanmaran i lördags. Suck! Men med hjälp ax Zon-kräm, Ipren och promenader känns nu ryggen tillräckligt fräsch för att jag ska våga mig på årets första tisdags-träning imorgon. Håll tummarna för att det ska gå bra!

Naturligtvis...

... ljög jag i natt. Blommorna var ju min ANDRA present. Den första fick jag redan i tisdags, på tjejkvällen. Det traditionella presentkortet och sminkningen är redan bokad. Mattes syster ska ju gifta sig i vår och då kommer jag att vara proffs-sminkad och fin.

Min första födelsedagspresent...

... fick jag redan ikväll. Skiftet jag jobbade med hade varit så gulliga att de köpt blommor åt mig! Och jag bjöd på smörgåstårta. Överhuvudtaget en mycket trevlig och lugn kväll på jobbet. Nu ska jag bara ägna mig åt att fylla år. Ingen åldersnoja här inte!