Ibland...

Ibland får man sig en tankeställare. Det är när någon från ens omgivning försvinner. Det behöver inte vara någon nära, bara någon som man känner till och träffar lite då och då. När jag först får veta det brukar det kännas overkligt. Som om det inte är sant, egentligen. Det kan ju vara någon som tagit fel? Sen börjar jag ofta tänka på en speciell sak. Om han/hon visste att dom inte skulle leva längre, finns det något de ångrar att de gjort? Eller som de ångrar att de inte gjort? Och då går tankarna till nästa steg. Om jag dog imorgon, vad skulle jag då ångra?

Just nu kan jag säga att jag nog skulle ångra att jag dansade så lite min sista tid. Eftersom jag har vissa fysiska problem med att vara på två ställen samtidigt och jag har jobbat väldigt många danskvällar, har jag dansat alldeles för lite i höst/vinter. Det skulle jag ångra. Dans gör mig glad och får mig på gott humör, och det hade jag nog behövt nu. Och hand i hand med det går att jag nog skulle ångra att jag jobbat så mycket på sistone och umgåtts för lite med mina vänner och min familj. Men så tänker man inte. Inte förrän det händer något som får en att stanna upp och undra: Vad skulle jag ångra?