Ledig eller inte ledig? Det är frågan

I går hade krönike-Olle skrivit en krönika som handlade om arbetstid. Om två kända chefskvinnor som förra veckan hade uttalat sig i tidningen. Den ena sa att hon jobbade 80-90 timmar i veckan och den andra att hon jobbade tills hon somnade på kvällarna. Olle tog då upp funderingen om vad som är jobb. Är det jobb att vara på en lunch och prata jobb? Eller att sitta hemma en lördag och besvara mail? Eller att läsa dokument under tiden man flyger? Och kan man verkligen, effektivt, jobba 80-90 timmar i veckan eller är mycket dö-tid och snack-tid?

Jag har sagt till folk att i höst och före jul jobbade jag i genomsnitt 50 timmar i veckan. Alltså mellan 40-60 timmar. Då räknade jag den tid jag var på jobbet, rent fysiskt. Inte när jag var hemma och pratade i telefon (vilket jag ofta gör). Isåfall hade det nog blivit mer. Men det är klart, inte jobbade jag effektivt 50-60 timmar i veckan, där ingår ju både fika- och pratpauser. Men är det verkligen prestige att jobba så mycket? Snarare tvärtom. Jag hade gärna spenderat några v dom där timmarna med Mattias, på dansgolvet eller med kompisar. Men så är en vikaries vardag. En vikarie som har två jobb...

Ta bara idag som exempel. Min huvudsyssla har varit att ligga i sängen och läsa, men jag har även hunnit med en film, Wimbledon, bara sådär bra. Däremellan har jag hunnit med, i tid kanske totalt en och en halv timmes jobb. Jag har pratat i telefon (med två maskinister varav en två gånger, en kassörska, en leverantör, en som ville boka bion och en norrman som skickade film i går kväll till oss.) Jag har besvara mail, om filmtransporter och bokningar. Då är frågan, var detta jobb? Kan jag säga att jag jobbat en och en halv timme idag? Eller är det bara sånt som hör till?

Sen har jag ett tips. Vill ni bli av med Jehovas? Säg att ni har magsjuka, då försvinner de illa kvickt.