Upprörande

Aldrig går man säker! På lunchen stal sport-Carro (även kallad CT) helt kallblodigt min matlåda. Visserligen var den tom och odiskad, men den var ju ändå min!
När jag avslöjat att det var hon som var gärningsman följde följande konversation på mailen:


CT: Kanske kölhalning och gatlopp kan minska skulden?
Eller 50 procent av min lön till dig under de närmaste två åren? :)

Jag: hmmm... jag kommer nog att välja alternativ två. Har aldrig gillat att beskåda kölhalningar... Fast 50 procent kändes lite... 75 kanske passar bättre för brottets allvarlighetsgrad?

CT: Ja, okej då.
Kan inte annat än hålla med.
Fast det är klart, du är ju vikarie och därmed näst längst ner i hierarkin. I alla fall om man frågar Sofi. Du borde ju bara tiga och lida egentligen, som en riktig, hunsad vikarie.
Att ta sig ton och kräva saker av tillsvidareanställda kan sluta i tårar. Har jag hört. ;=)


Upprörande.

Och så kan det gå till på en helt vanlig tidningsredaktion en helt vanlig oktober-dag.